Jag kollar bilder på dig och tårarna forsar ikväll.
Jag får inte ihop det. Varje bild jag kollat skrattar du på, ditt skratt. Jag saknar det så oändligt.
Jag vill prata med dig, jag vill hänga med dig och bara vara i din närvaro. Vi var duktiga på det, att bara vara. Ibland i långa tystnader utan att det kändes ansträngt. Vi visste liksom vart vi hade varandra. Vi skrattade ofta, jag mest åt all den energi du hade. Du var min friska fläkt här i livet.
Du gör dig påmind hela tiden. Genom musik, filmer, minnen, bilder.
Du är överallt men så jävla långt borta.
Du är så nära, men ändå inte.
Låt mig bara få spola tillbaka tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar