FÖRLÅT

Fan, jag insåg att mitt förra inlägg verkligen blev själviskt och jag gör ju inte saken bättre av att skriva ut det till allmänheten egentligen. Det är inget rop på hjälp eller "tyck-synd-om-mig" inlägg. Verkligen inte. Så jag ber om ursäkt för det och nu när jag har dansat av mig alla demoner och djävular från axeln avslutar jag kvällen med att lyssna på denna låt, som även kommer bli den första låt jag ska lyssna på varenda morgon. För hur kan man inte bli glad utav denna?

http://open.spotify.com/track/0eaDPjRdYhDoRWQfsoc1em

Jag tänker mig en paradorkester i röda uniformer som leds utav en apa i samma röda kostym och cymbaler i handen, ballonger, konfetti, tuttifruttiströssel, barn med regnbågsmålningar i ansiktet, enhörningar och rosa bubbelgum. Ser ni det jag ser när ni hör låten?

Vart jag mig i världen vänder

Fredag.

Vid lunch idag fick jag en liten panikattack över mitt liv.
Jag hatar att inte veta vad jag vill göra, vad jag har för mål, hur jag ska vara, vem jag vill vara, vem är jag?

Jag hatar mig själv för att jag är så dålig på att hålla kontakt med mina vänner. Vissa vänner har jag alltid vid min sida, dom som man knappt behöver vårda för att de bara är så.. obvious. Det är dom som man kan träffa efter ett år fastän det känns som det var igår man sågs senast. Det är dom som betyder mest och som alltid kommer att vara i mitt liv. Dock är det dem som jag har växt upp med och som jag har minnen tillsammans med.

När det gäller en nyare vänskap kan det vara så att det är jag som är för osäker att släppa någon ny in i mitt liv och vågar inte riktigt släppa loss. Det kan vara en av mina sämsta egenskaper. Jag blir blyg, jag bjuder inte på mig själv, jag blir väldigt tafatt, nervös och tänker gärna två gånger om innan jag säger något för att inte säga fel saker. And I hate it. Jag vill inte vara den personen. Det är detta som jag blir lite konfunderad över, varför jag agerar på det sättet. För jag älskar ju att lära känna nya människor och bli förtrollad i deras värld.

Jag vill vara någon man spontant hör av sig till och vill umgås med. Men tydligen är det inte jag och jag vet faktiskt inte hur eller vad jag ska göra för att få den här relationen.

Jag är så förvirrad och känner mig väldigt vilsen just nu.
Jag måste verkligen ta tag i mitt liv nu, skärpa till mig och gå någon kurs för självförtroende. För det syns så väl på mig, lilla lilla norrlänningen som gärna gömmer sig i hörnet när det är för mycket folk i lokalen.

1 av 2

En av två avklarade. Idag blev jag faster till den lilla godingen, Tea Brodin. Välkommen till världen! Nu har jag fyra brorsbarn på Andreas sida (Max, Ted, Tez och Tea) och om några veckor kommer nästa underverk från Morgan och Matilda. Åh! Jag är så lycklig för deras skull! Kommer säkert bli alldeles bebistokig och skaffa mig en egen liten knodd!


Nä mamma, du kan vara lugn. Det kommer inte hända inom den närmaste framtiden. (vet att hon skulle bli skräckslagen om hon läste det där)

Här kommer bild på godingen Tea.

Gårdagen gjorde så att mitt hat mot mina grannar här på Fredsgatan växte markant. När man äntligen (efter två veckor) får en tvättid som passar ens schema, ja då är det någon som tycker det är passande att tvätta på MIN tid. Jag blev rentutsagt pissförbannad på den person som tar sig friheten att inte ens visa en gnutta hänsyn till tvättstugereglerna (kan vara de viktigaste reglerna i världen) och jag bestämmer mig för att slänga ut hennes skyblöta kläder i en korg. Att hon sen har mage och kalla mig "lilla gumman" och står och gormar om att visa hänsyn till sina grannar gör att det brister inom mig. Jag skakade av ilska och hade inte Fredrik varit med mig ner i tvättstugan hade det blivit en riktig catfight. Don't fight with the powerbitch (jag alltså), bitch. När hon sen ger mig "talk to the hand.." och säger att jag inte ska prata med henne mer ger jag upp att försöka förstå hennes tankesätt och moraliska sida. Detta är endast en bråkdel av hela situationen, så ni kanske förstår att vid skrivande stund blir jag helt skakis av all aggressivitet som gror inom mig.

Det är såna här händelser som gör att jag blir lite rädd för mig själv. När någon inte följer regler blir jag en riktig satmara. FYI.

Nästa gång jag stöter på henne (detta var alltså inte första gången jag träffar på henne i tvättstugan under MIN tvättid) ska jag göra kaos med henne. Jag ska klippa hennes tong. Typ.

Jag har tänkt på en sak. Jag har tänkt på att jag alltid minns de minnen som inte är väsentliga. Jag har tänkt att jag har så pass många oväsentliga minnen i mitt huvud att jag inte kommer ihåg de minnen som egentligen betyder något. Som ni kanske vet sparar jag på minnen, men nu börjar alltså de oväsentliga minnena ta över de minnen som egentligen betyder något. Oväsentliga minnen är tex att jag kommer ihåg vad jag hade på mig vid arbetsintervjun, vad jag hade för hårfärg när jag gick i åttan, vad jag åt till lunch i måndags etc. Dessa minnen liksom tränger undan minnen som jag hellre vill spara i min hjärnbank. Därför undrar jag ibland vid min ringa ålder om jag håller på att bli senil när jag inte kommer ihåg hur mycket pappa fyllde utan måste räkna utifrån hans födelseår, vad min favoritleksak var när jag var liten, hur mormor och morfars hus såg ut i Tyskland etc.

Håller jag på att bli tokig? Hur kan jag träna hjärnan att släppa de onödiga minnena och istället vara mottaglig för ack så mycket roligare minnen? Hjelp mäj sneeela?




I'm a (senil?) kitty cat, and I dance dance dance.

Som att suga på en karamell

Vad jag helst vill ha just nu. Idag. Pronto.

Åh, imorse klev jag upp vid 10.30 och begav mig till gymmet för jag tänkte att det är ju jättehärligt att piggna till med hjälp av ett löpband och lite situps. När jag kom hem dog jag och är fortfarande död. Tänkte göra så mycket nyttigt av denna dag såsom att lämna in kläder till Myrorna (nej har fortfarande inte gjort det), slänga massa glasflaskor och panta burkar. Men jag tar mig verkligen inte upp från soffan. Har försökt att sova men kommer inte till ro riktigt. UH! Nä, att träna på morgonen är nog ingen hit för mig ändå även fast det är skönt att "få det överstökat".

Imorgon är det Fredriks födelsedag och då blir det bara mys med god mat och uppvaktande. Kanske borde baka tårta? Mission of the day? Ja, kanske!




Min fina i Kroatien <3