Vid lunch idag fick jag en liten panikattack över mitt liv.
Jag hatar att inte veta vad jag vill göra, vad jag har för mål, hur jag ska vara, vem jag vill vara, vem är jag?
Jag hatar mig själv för att jag är så dålig på att hålla kontakt med mina vänner. Vissa vänner har jag alltid vid min sida, dom som man knappt behöver vårda för att de bara är så.. obvious. Det är dom som man kan träffa efter ett år fastän det känns som det var igår man sågs senast. Det är dom som betyder mest och som alltid kommer att vara i mitt liv. Dock är det dem som jag har växt upp med och som jag har minnen tillsammans med.
När det gäller en nyare vänskap kan det vara så att det är jag som är för osäker att släppa någon ny in i mitt liv och vågar inte riktigt släppa loss. Det kan vara en av mina sämsta egenskaper. Jag blir blyg, jag bjuder inte på mig själv, jag blir väldigt tafatt, nervös och tänker gärna två gånger om innan jag säger något för att inte säga fel saker. And I hate it. Jag vill inte vara den personen. Det är detta som jag blir lite konfunderad över, varför jag agerar på det sättet. För jag älskar ju att lära känna nya människor och bli förtrollad i deras värld.
Jag vill vara någon man spontant hör av sig till och vill umgås med. Men tydligen är det inte jag och jag vet faktiskt inte hur eller vad jag ska göra för att få den här relationen.
Jag är så förvirrad och känner mig väldigt vilsen just nu.
Jag måste verkligen ta tag i mitt liv nu, skärpa till mig och gå någon kurs för självförtroende. För det syns så väl på mig, lilla lilla norrlänningen som gärna gömmer sig i hörnet när det är för mycket folk i lokalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar